Not as planed

Hej!
Nu ska jag försöka berätta vad som hännt de senaste dagarna då det hänt en hel del.
 
I fredags var jag uppe tidigt och åkte hemmifrån med packning, Musse och Mimmi vid 06:00 för att lämna av allt hemma hos mamma och pappa på Orust. Mamma körde mig sen till Uddevalla sjukhus där jag skulle operera min fistelgång. Allt gick bara bra och jag var där 08:30, kom in på rummet före operation 09:00 och in i operationsrummet 10:00. Jag vaknade sen upp strax efter 11:00 (ja, jag tycker om att kolla på klockan för att se hur lång tid allting tar) och var sådär härligt trött efter att ha varit nedsövd och sovit gott. Efter någon timma var det dags för lite "fika" som de kallar det som består av mackor, te eller kaffe och juice. De hade lite marmelad så jag kunde äta macka med bara marmelad och svart kaffe, det finns inte så mycket annat veganskt. Men det var gott efter att ha varit fastande sen kvällen innan. Jag frågade dem om det var normalt att jag inte kände min bak, och de sa att de inte var någon fara då jag var lokalbedövad. Sen skulle jag då ligga kvar och vänta på att behöva gå på toaletten, de vill alltid kolla så man kissar ordentligt efter att man har varit sövd. Konstigt nog kände jag inte att jag behövde gå och tiden gick. Tillslut sa en sköterska att jag kunde få gå och ta på mig mina kläder sålänge och sitta i dagrummet där jag fick använda mobilen så kunde jag bara säga till när jag behövde gå på toa. Men när jag skulle ställa mig upp förstod hon hur lite jag kände, baksidan av benen var helt bedövat och delar av fötterna. Jag kunde inte gå själv så det blev ner i sängen igen. Narkosläkaren kom sen för att kolla detta då jag inte alls skulle vara så bedövad. De tror att bedövningen måste ha spridit sig till mina nerver på något sätt som orskade att jag tappat kännseln i benen med. Det är tydligen väldigt ovanligt och de kollade till med regelbundet för att se om det blev någon förbättring. 
 
Dagkirurgen som jag låg hos stängde klockan 15:00 så de blev tvugna att skicka upp mig till en annan avdelning. Mamma var med mig då så jag hade iaf sällskap och jag hade fått tillbaka alla mina saker så jag kunde slå på mobilen. Det var först där jag märkte att jag behövde kissa, eftersom jag var bedövad kände jag inte som vanligt att jag behövde gå på toa utan när jag satte mig upp kände jag att det spände i magen och att blåsan var full. Att gå på toaletten bedövad var också en upplevelse i sig, haha! Tiden gick och bedövningen släppte inte. Tillslut var de tvugna att besluta att förflytta mig till Näl eftersom avdelningen stängde klockan 19:00 och de har ingen nattavdelning på Uddevalla. Mamma fick åka hem till Orust och jag fick förflyttas till Näl för att övernatta där. Detta som bara skulle varit ett par timmars sjukhusbesök fredag förmiddag. 
 
 
Natten mellan fredag-lördag försvann bedövningen och jag vaknade och bad om värktabletter. Annars var allt som det skulle. På morgonen hade de ordnat havregrynsgröt med äpplemos till mig vilket var väldigt gott efter att bara ha ätit ett par mackor dagen innan (som sagt, det finns inte mycket veganskt att äta där). Jag tog starkare värtabletter med frukosten och bad en stund senare om att få gå upp och duscha och ifall de kunde hjälpa mig att ta ut bindorna ut operationssåren som läkaren sagt år mig att göra dagen efter. Pappa var då redan påväg så jag tog med mig mina kläder och allt så jag kunde göra mig ordning och vara klar att åka hem. Det gick bra att duscha och de gjorde inte allt för ont när de drog ut bindorna. När jag sen var klar och skulle börja torka mig började det svartna för ögonen och ljudet runt omkring blev dämpat. Jag låste snabbt upp dörren och klickade på larmet. Sköterskan måste varit väldigt nära för hon kom snabbt och när jag sa att det började svartna fick hon snabbt in en stol, virade in mig i handdukar och kallade till sig mer personal. Jag var såpas borta att jag inte har koll på hur många som var där men jag tror det var 4 sköterskor som hjälpte till. De hämtade en rullstol som de fick över mig i och sen en säng utanför. Jag såg allt som genom en mörk dimma och hörseln var som om någon satt ett par hörselkåpor på mig. Men på något sätt lyckades jag lista ut vart kudden på sängen var så jag kunde ta mig upp i rätt ände på sängen med hjälp från sköterskorna. Det lättade lite redan då och jag mådde bättre. De fick in mig på rummet och satte i dropp på full speed och satte på både blodtrycks- och syremätare. Där fick jag ligga ett tag medan pappa sedan kom. De fick inte upp blodtrycket så som de ville så jag låg kvar rätt länge innan de vågade släppa iväg mig. När jag skulle gå på toa först började dock kroppen skaka okontrollerat. Jag försökte slappna av men det hjälpte inte. De kunde inte hitta någon orsak till varför jag skakade men både jag och sköterskorna tror vi vet vad som orsakat allt detta. Det var min kropp som sa ifrån att den inte orkar med efter all stress jag utsatt den för. Det har varit mycket på jobbet i sommar, lite i personalen, många sjuka och senaste veckan har vi varit ännu färre. Min kropp sa helt enkelt ifrån att nu orkar den inte mer. Det har hännt liknande en gång på en restaurang 2014 efter att jag jobbat mycket den sommaren och jag har även haft en snarlikt insident på Nya Zeeland under en stressig period. 
 
 
 
Så min helg har jag sen fokuserat på att slappna av. Jag hörde av mig till jobbet så jag var ledig måndag och tisdag med så jag kunde stanna hemma hos mamma och pappa längre. Det var skönt att vara hemma och bara ta det lugnt, bli omhändetagen av mina underbara föräldrar. Jag bakade en brownie i söndags (bakning är en sorts terapi för mig) så farmor och farfar fick komma upp på fika, de hade varit oroliga när de hört om allt som hänt på sjukhuset. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har även varit och hälsat på mormor och morfar som också undrade hur jag mådde. Jag verkligen älskar min familj, de är så otroligt snälla och bryr sig verkligen om en. Jag har även varit på några promenader med Keyla, så långt som jag orkade och annars bara tagit det lugnt. Musse och Mimmi var glada över att få busa runt och över att få sen sin mamma igen. 
 
 
 

Jag har köpt några nya leksaker till dem som de fick när vi kom hem idag. 
Det var som ett litet tack/förlåt över att de fått flytta fram och tillbaka.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hemma igen och de la sig i sitt katträd för att gosa och tvätta varandra. 
 
 
 
 
Jag åkte hem igen imorse och ska jag vara ärlig känns det rätt konstigt. Imorgon ska jag jobba igen och jag bara hoppas att det går bra och att det inte är allt för stressigt på jobbet. Men jag jobbar bara två dagar nu så är jag ledig igen på fredag. Även om jag blev borta från jobbet mycket er än jag ville och planerat tror jag det blev bäst såhär i slutändan efter allt som hände. 
 
 
Nu ska jag gå och försöka få ihop någon middag och koppla av resten av kvällen. Jag har fortfarande en öm bakdel och känner mig trött. Annars mår jag bra och fortsätter blicka frammåt. 
 
 
Kram på er 

 
 
 
Follow on Bloglovin


Emotional

Hej!
Det har hännt mycket sedan jag skrev sisst. Jag jobbade på som vanligt första veckan av det nya året. Kvällarna och mornarna fick jag med mitt hjärta vilket var så härligt. När det började närma sig slutet av vecka 1 kände jag att jag ville ha en extra dag tillsammans med min andra hälft innan han flög tillbaka till Nya Zeeland igen. Så mina underbara kollegor jobbade för mig på tisdagen så jag kunde ha både måndagen och tisdagen med mitt hjärta, för onsdagen den 9 Januari flög han hem igen...
 
 
 
 
Pizza-kväll en dag efter jobbet. Pizzeria Roma som ligger 10 minuters gångavstånd från där jag bor har en helt vegansk meny och jättegoda pizzor. 
 
 
 
 
Mat och fika på Café St. Agnes en dag innan jobbet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Måndagen den 7 Januari åkte vi till Torp i Uddevalla för att kolla i lite butiker. Sen åkte vi hem till mina föräldrar en sista gång för att säga hejdå och fika. Jag köpte med så vi kunde göra semlor (vegansk till mig och hjärtat såklart) så mitt hjärta fick prova det för första gången. Han gillade det. (๑ᴖ◡ᴖ๑) 
 
 
 
 
Tisdagen var sista hela dagen hjärtat var i Sverige. Vi hade en lugn och mysig dag tillsammans och på kvällen avslutade vi med burgare på Göteburgare Vegan. (✿◠‿◠) Eller nästan avslutade, såklart hade vi mys sen hemma också och en sista natt tillsammans. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Onsdag morgon vaknade jag vid fem och kunde inte somna om. Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag tänkte att detta var sista morgonen jag vaknar upp bredivd mannen jag älskar. Jag vet inte när jag får se honom nästa gång. Så jag la mig och gosade med honom medan tårarna rann. Jag lyckades nog slummra till en liten stund innan det var dags att gå upp och göra sig redo för att åka mot flygplatsen. 
 
Har man aldrig sagt hejdå till den man älskar utan att veta när man ses nästa gång vet man inte hur ont det gör. Det är bland det värsta jag vet, som om jag ska slitas itu innifrån och knappt kan andas. Det gör så ont, jag älskar ju honom och vill bara vara med honom (tårarna rinner när jag skriver detta). Det blir inte lättare för varje gång, snarare svårare. Vi har varit tillsammans i över tre år och måste fortfarande gå igenom detta. Denna gången kunde inte äns mitt hjärta hålla tillbaka sina tårar (han brukar hålla igen och gråta när han är ensam). Men nästa gång han kommer till Sverige är det för att stanna. Vi bara hoppas att prosessen med hans visumansökan går sanbbat. Han har ju en intervju i slutet av februari så det måste ju vara ett gott tecken om allt går bra. 
 
Efter att han har åkt har jag bara försökt ta mig igenom dag för dag. Det har ännu inte gått en dag utan att jag gråtit av saknad och längtan. Jag känner mig halv utan honom, varje gång han åker tar han en del av mig med sig. Det har hjälpt att vara tillbaka på jobbet för då får jag tänka på annat. Men så snart jag är påväg hem kommer längtan igen. I lägenheten är det någon som saknas och det är ingen som väntar på mig vid spårvagnshållplatsen...
 
 
 
Idag har jag varit ledig första gången sen han åkte hem. Därför åkte jag hem till Orust direkt efter jobbet igår. Jag har haft en dag hemma med både Smulan och Tuffsan (katterna) och Keyla (min hund). Mamma har varit hemma till och från, hon har haft endel ärenden under dagen. Det kännns skönt att inte behöva vara själv. Jag började dagen med att skypa med mitt hjärta. Det är andra gången vi skypar sen han landade i Nya Zeeland. Det hjälper att få se honom och kunna prata, men saknaden förvinner aldrig ändå. När vi skulle säga hejdå kom tårarna igen... Annars har dagen varit ok. Jag har varit på flera promenader med Keyla varav Tuffsan följde med på en. Sen har jag fixat och donat med lite av varje här hemma. 
 
Imorgon ska jag jobba men är ledig på onsdag igen så jag kommer köra med bilen imorgon till och från jobbet så jag stannar hemma på Orust. Jag tror inte jag klarar en hel dag själv i lägenheten längre. Bara tanken på en hel dag själv skrämmer mig för det är när jag är själv som det känns som jag drunknar av saknad. 
 
 
Detta inlägget blev inte det gladaste, men jag måste vara helt ärlig. Jag behöver få ur mig allt detta som bara trycker i bröstet. Och det är inte lätt när man hittat mannan man vill dela sitt liv med och inte kan börja leva det livet när man själv vill. Men som sagt har vi ansökt om ett visum för att han ska få flytta så prosessen är igång. Vi får bara hoppas det går snabbt! 
 
 
 
Kram på er 
 
 
Follow on Bloglovin


Bad-Good Hairday

Kia Ora!
Jag tänkte börja med att berätta om gårdagen som gick både upp och ner. Det blev lite stressigt för mig på morgonen, inte jättemycket men jag hann inte dricka mitt kaffe i lugn och ro utan fick ta några stora klunkar innan vi åkte. Väl i Palmerston North kunde jag sätta mig och äta frukost i lugn och ro. (๑ᴖ◡ᴖ๑) Jag kollade sen i lite butiker innan jag promenerade till the Hairdressing College där jag hade tid för att klippa mig.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
De är verkligen så bra där! Jag blev väl omhändetagen då de tvättade håret innan, klippte med nogrannhet och hon som klippte mig rådfrågade sin handledare om hon var osäker på något. Hon klippte bara det som behövdes så det känns inte som om jag förlorat mycket lägnd vilket känns bra. Efter klippningen frågade hon hur jag ville att hon skulle blåsa och styla håret efter. Självklart blev det lockar! Allt detta för ett riktigt bra pris som är billigare än bara en klippning hos de billiga salongerna i Palmy. Jag var så nöjd och kände mig riktigt fin när jag gick därifrån!
 
 
 
 
 Settet jag har på mig är från Liz Lisa.
 
 
 
 
Fika på Café Royal efteråt. Jag kommer definitivt komma tillbaka dit då de var så otroligt trevliga där och hade mycket veganskt att välja på. Detta är en väldigt god Kaffe och Valnötskaka.
När jag kom tillbaka senare för kaffe kände de igen mig så jag fick två stämplar på kaffekortet de gav mig. 
 
 
 
 
 
Resten av dagen gick jag runt i lite butiker och kollade. Jag är ute efter ett par skor som jag kan använda under vintern här, mina ballerina läcker redan in vatten då de är så slitna. Men jag hittade inget som föll mig i smaken så det blev inga nya skor igår. Sissta timmarna satt jag hos hjärtat i studion och läste medan han tatuerade sina sista kunder. 
 
 
Hemma fick jag tyvärr en tråkig överraskning. Mitt kort ville inte fungera i en av butikerna tidigare under dagen (jag hade kontanter så det löste sig) så jag ville kolla så jag inte hade för lite pengar på kontot. När jag loggar in ser jag att det skett två stora transaktioner från mitt konto som jag inte gjort. Någon måste ha kommit åt mina kontouppgifter eller kortuppgifter. Så jag försökte ringa och spärra kortet, men självklart var saldot på min mobil för lågt. Eftersom jag inte hade pengar kvar på kontot kunde jag inte ladda på heller, men jag fick låna hjärtats mobil och ringde för att spärra kortet. Jag kunde inte beställa ett nytt där och då eftersom jag inte har några pengar kvar på kontot (man måste beställa över telefon). Tur då att man har sina underbara föräldrar. De hade inte fört över mina födelsedagspengar ännu så jag skrev till dem och frågade om de kunde föra över dem så jag kan beställa ett nytt kort. När jag kollade idag började jag nästan gråta. De har satt in mina födelsedagspengar pluss hur mycket det kostar att beställa ett nytt kort till utlandet. Mina föräldrar är verkligen helt underbara!!!! ♡ Tur i oturen är det också att jag ofta tar ut kontanter för en månad i taget och använder knappt kortet. Så jag har en del kontanter kvar och borde klara mig tills mitt nya kort kommer beroende på hur lång tid det tar. Jag har idag reklamerat transaktionerna och hoppas att de tror mig/beviljar det och att jag får mina pengar tillbaka. Tur också att jag har back-up, så det finns pengar de inte kunde komma åt. Lite kramar och gos med hjärtat gjorde att jag ändå kunde släppa allt och kunde somna gott. 
 
 
---
 
 
Idag har dagen varit som den brukar. Jag har varit i affären och sen varit ute på en joggingtur. Sen har jag tagit det lugnt med katterna. Det är skönt att bara har en hemma dag och mysa med dem. (✿◠‿◠) Petunia hade en ny look imorse också.
 
 
 
 
 
 
 
 
Hon är för söt, haha! Nu ska jag gå och lägga in lite grönsaker i ugnen. Vi har seitan kvar som jag ska steka och till det blir det ugnsrostade grönsaker och lite potatismos vi har kvar sen igår. Yum!
 
 
 
Kram på er 
 
 
Follow on Bloglovin


On the floor

Hej!
Tanken var att jag skulle jobbat idag, men det blev inte riktigt så... 
 
Jag vaknade inatt och mådde väldigt illa. Jag tog mig till köket för att ta en tablett, jag mår ofta illa när jag har feber så jag funderade på om det kunde var det. Samtidigt var jag väldigt yr så jag fick sätta mig ner på en stol vid köksbordet en stund. När det kändes något bättre började jag gå mot tvättstugan för att hämta en hink att ha bredvid sängen (det gör mig ofta lugn när jag mår illa, att ha en hink där). Men någon stans på vägen svartnade det, jag minns att jag hörde ett ljud/skrik som lät som det kom från mig men som om det kom från en dröm. Nästa stund låg jag platt på golvet. Erik kom nerspringandes för trappan och undrade vad som hänt och jag sa att jag måste ha svimmat. Jag var ju bara borta någon minut, om äns det, men det var ändå otäckt. Erik hämtade hinken till mig medan jag tog mig tillbaka till sängen. Där låg jag och halvsov till illamåeendet tog över igen, och samtidigt behövde jag gå på toa. Så jag fick ta med mig hinken in till toaletten. Efter det somnade jag och mådde bättre nästa gång jag vaknade. 
 
Därför ringde jag och sjukanmälde jag mig imorse, för att ta det lugnt idag och se hur dagen skulle gå. Jag har mått bättre, även om magen inte är helt på min sida ännu. Jag ska försöka gå och jobba imorgon ändå, det borde gå bra tycker jag. Sålänge jag får en god natts sömn utan överraskningar ska det bara gå bra. (^  _  -)
 
 
Så jag har tagit det lugnt, börjat lägga fram alla kläder jag vill ha med till Nya Zeeland nästa vecka och packa lite annat. Just nu ser resväskan ut såhär, hihi!
 
 
 
Tur att jag har plastpåsar som man kopplar damsugaren till och suger ut all luft. Annars hade jag aldrig lyckats få med mig allt detta. Det kan hända att jag får sortera ut vissa saker ändå och lägga i en låda som kan skickas ner senare.
 
 
 
 
Det var så fint väder idag så jag kunde inte låta bli att ta en lugn promenad med Keyla genom skogen. Det var mysigt och precis lagom längd som jag orkade med. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu sitter jag uppkrupen i soffan. Jag mådde lite illa igen för en stund sedan, men det börjar försvinna. Nu ska magen få vila resten av kvällen så får jag förhoppningsvis sova gott inatt. 
 
 
Kram på er ❤
 
 
Follow on Bloglovin


This have happened

Hej!
Det har hänt endel sen sist jag skrev och jag ska nu försöka återberätta de senaste dygnen. Jag berättade ju att jag hade problem med min fistelgång och att det svullnat upp. Jag lyckades jobba i torsdags, men fick gå hem tidigare då det började göra allt för ont igen.
 
I fredags åkte jag till kirurgmotagningen på Näl där jag träffade en jättebra doktor som förklarade precis vad det är och tog en titt på det. Det var som jag misstänkte, det hade blivit helt infekterat och varfyllt. När det har blivit så kan de inte bara lägga en lokalbedövning och göra rent, det skulle göra för ont, utan måste söva ner helt och tömma på operation. Doktorn jag pratade med kollade direkt om det fanns någon plats för mig, och det fanns det så jag blev direkt skickad ner till avdelningen där man ligger och väntar inför operation. Men först fick jag gå tillbaka till bilen och lägga på mer pengar för parkering och även ta en tur till apoteket för att köpa linsvätska och etui för sen när jag skulle duscha inför operation var jag tvungen att ta ut linser och alla sorters piercingar. 
 
Strax innan klockan 13:00 låg jag redo i sängen, duschad och klädd för operation. Nu började den långa väntan, som jag inte alls trodde skulle bli så lång som den blev. Det stod på väggen att man inte fick ha på mobilen då signalerna kan störa sjukhusets apparater. Så jag låg i flera timmar, bläddrade i några gamla tråkiga tidningar och försökte sova lite av och till. Samtidigt började jag få fruktansvärt ont då jag inte kunde finna en ända ställning i sängen där det inte gjorde ont. Jag var även fastande och hade dropp så jag antog att jag inte fick ta något smärtstillande, jag var ju fastande. Men när jag senare på eftermiddagen, runt sex tror jag klockan var, fick en rumskamrat som fick ha på radion på sin mobil och även blev erbjuden smärtlindrande plockade jag fram min iPad, jag var så uttråkad! När ytterligare några timmar hade gått förstod jag att jag skulle få spendera natten på sjukhuset. Då kunde jag inte hålla mig längre utan kallade på sköterskan och frågade om det fanns någon smärtlindring jag kunde få så jag kunde få sova. Hon kom med en morfinspruta, som inte hjälpte speciellt mycket. Men då dröjde det inte jättelänge innan jag fick komma in på operation. Sista gången jag kollade på klockan, när jag låg i operationssalen och blev nedsövd, var klockan 23:00. 
 
 
 
 
I väntan på operation....
 
 
 
 
Mellan ett och två på natten någon gång vaknade jag ur min underbara narkos-sömn. Varför har aldrig någon berättat hur härligt det är att vakna ur en narkos förut? Det är som att vakna ur den mest underbara sömn. Och sköterskorna som var med både under nedsövning och vid uppvak var så snälla och gulliga. Man kände att man var i trygga händer och jag var lugn. Läkarna som opererade kom även förbi och berättade vad de gjort och att allt gått bra, fistelgången var tömd från allt var. Innan jag skulle åka upp till min avdelning frågade sköterskan mig om jag hade ont, vilket jag hade lite, så hon gav mig en morfin tablett innan jag fick rulla upp till avdelningen där jag skulle ligga. 
 
Någon gång vid fyra tror jag att jag var vaken igen och behövde gå på toaletten. Jag hade redan blivit tillsagd att ringa på personal när jag skulle upp då jag kunde vara yr och de ville se att jag kunde gå på toa som vanligt. Det gick bra, förutom att blåsan tydligen inte tömde sig helt. Därför ville de ha kvar mig längre över dagen och hålla lite koll. 
 
På morgonen lyckades de fixa fram en rätt bra vegansk frukost till mig, även om sköterskan först såg väldigt fundersam ut som om hon tänkte "du kan ju inte äta någonting" (Man tycker ju att sjukhusen om någon ska ha kolla på olika dieter så de kan ge en så bra och näringsrik kost som möjligt). Men hon fick fram lite bröd, gurka, tomat, och två alpro soja yoghurtar! Jag hade som tur var med mig lite mandelmjölk i väskan (jag och mamma skulle fikat tillsammans på fredagen, men så blev ju jag inlaggd) som jag kunde ha i kaffet. Det var gott att få äta igen efter att ha fastat i ett dygn. Läkaren kom förbi lite senare och pratade med mig. Jag kommer få komma på återbesök i höst och då ska vi kolla närmare på att operera bort hela fistelgången. Äntligen!  
 
Lite senare kom mamma förbi, hon skulle också få åka hem på lördagen. Det var skönt att äntligen få lite sällskap och slippa ligga där alldeles själv. Det var särskilt skönt att ha henne som stöd då de drog ut bandaget de laggt i själva gången. De gjorde så fruktansvärt ont, tårarna sprutade och jag kunde inte hålla tillbaka ett skrik den sista biten. Sen fick jag en morfin-tablett igen och fick ligga där utan att kunna röra mig innan den började värka. Sen kunde jag få gå och duscha rent såret vilket var väldigt skönt. Nu var det inget som låg och tryckte längre, varken var eller bandage. 
 
Efter att de kollat igen så att jag kunde gå på toaletten ordentligt, vilket gick bättre denna gången, fick jag stanna kvar över lunchen. Sen kunde jag få byta om och åka hem. Det blev en mycket längre vistelse på sjukhuset än jag trott, jag trodde ju bara jag skulle åka och prata med en läkare en stund och kanske hon kunde tömma fistelgången lite snabbt. Men det slutade med över ett dygn på sjukhus och operation. Men det är skönt att ha det gjort och att det ändå gick rätt snabbt. 
 
 
Jag har varit väldigt trött sedan jag kom hem och mått sådär. Imorse skypade jag med hjärtat vilket var härligt! Vi pratade jättelänge och det fick mig att må så mycket bättre. Sen under dagen började jag må sämre igen, jag tror jag har fått feber på allting (jag hade lite feber på sjukhuset redan). Men jag tar mina tabletter, enligt doktorns order, och har sjukskrivit mig en vecka, också enligt doktorns order. Så jag kommer bli bra igen och är tillbaka på jobbet på lördag med nya friska tag. Förhoppningsvis slipper jag vara med om detta igen och förhoppningsvis blir jag av med fistelgången i höst. 
 
 
Nu ska jag gå och ta en härlig dusch, som jag längtat efter att få duscha ordentligt! 
 
 
 
Kram på er ❤
 
 
 
 
Follow on Bloglovin


Fistula

Hej!
Jag är ledig idag vilket känns så skönt! Under söndagens tågresa hem började jag få ont i min fistelgång igen men inte mer än att det gjorde ont när jag satt ner. Måndag gick bra, jag var väldigt trött på jobbet och var fortfarande öm vid fistelgången. Omårdet runt hade börjat svullna upp och såg inte så bra ut. Tisdagen var det värre, jag kunde knappt gå och haltade omkring som en gammal gumma på jobbet. (๑>ᴗ<๑) Att sitta ner behöver jag nog inte tala om. Vid flera tillfällen gjorde det så ont att jag funderade på att åka hem. Men jag lyckades härda ut och hade ändå, om man bortser från värken, en bra dag på jobbet. (^   ^,) Jag lyckades även köra hem då jag la min fluffiga kofta som en ring att sitta på så jag inte belastade just punkten där fistelgången är. Inatt gjorde det så ont så jag fick skriva ett sms till pappa att han skulle prata med mig innan han åkte på morgonen. Jag skulle försöka ringa vårdcentralen men visste inte om jag skulle kunna köra dit själv. Jag testade att ta en ibuprofen för att kunna somna om och det hjälpte mot den värsta värken, så sköönt!
 
På morgonen idag fick jag tag på vårdcentralen och de tyckte jag skulle ringa direkt till kirurgmotagningen på näl dit jag fått en remiss (dock inte med garanti om tid förrän om 4 månader). Där hade jag världens tur, någon hade avbokat sin tid på fredag så jag fick tid då! Yay! Och det bästa är att det är på förmiddagen så jag kommer hinna till jobbet efteråt och behöver inte be om sjukledigt. Ibland ska man ha tur. (^  _  ^)
 
 
 
Nog om min dumma fistel. Liseberg kom denna veckan med ett väldigt roligt nyhetsbrev om vår miljöpåverkan. Det sitter även lappar uppe, t.ex. i vår personalmatsal. De ser ut såhär:
 
 
 
 
 
 
 
Ni kanske ser varför jag gillar dem. De visar på att man ska sträva mot det veganska då det påverkar miljön minst. Att vara vegan har ju även många andra fördelar, men miljön är en av dem och det är det Liseberg pratar om. Go Liseberg!!
 
 
Eftersom jag varit ledig idag har jag kunnat äta hemma, när jag jobbar äter jag bara frukost hemma och sen blir det personalmaten. Till lunch tog jag fram mitt hembakta bröd ur frysen och hade mina nya pålägg, som jag köpte på Vegomässan, till. Vad gott det var!!
 
 
 
Påläggen köpte jag från Da Carla's monter. Dock har jag inte hittat dem på hennes hemsida. 
De är gjorda av enbart grönsaker så de är inte bara super goda utan även nyttiga. Mumms!
 
 
 
Sen har jag bara tagit det lugnt idag, jag kan inte göra så mycket mer då det gör ont när jag går för mycket. Jag har mest suttit ner men även hunnit packa upp det sista från Vegmässan och fått in lite kläder i garderoben. (◠‿◠✿) Att sitta ner går ganska bra när jag är hemma då jag kan sitta med ena benet uppe och på så sätt inte belasta fistelgången. Men jag har fortfarande en fruktasvärd värk imellanåt så jag hoppas de kan hjälpa mig på fredag. 
 
 
Jag nämnde ju i söndags att jag varit på Goodstore och hittade Svart Salt (kallas även kala namak) som jag också köpte. Det har en äggliknande smak. Idag fick jag chansen att prova det. Till middag blev det scrambled tofu med svart salt och violife pizza ost. Till det grillad Tofurky Chick'n Apple korv. Så gott det var! Detta saltet är bara för bra! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu är jag proppmätt, haha! Jag ska sätta på en kopp te och koppla av lite på soffan innan jag går och lägger mig. Jag sov ju inte super duper bra inatt om man säger så tack vare den dumma fisteln och att jag sen stälde klockan efter när vårdcentralen öppnade för att slippa hamna i allt för lång kö. Men ikväll laddar jag upp med tabletter så ska jag nog få sova gott. Förhoppningsvis hjälper det så jag slipper halta omkring igen på jobbbet imorgon. (^  _  -)
 
 
 
Kram på er ❤
 
 
Follow on Bloglovin


Don't know what to say

Hej!
Jag har inte gjort mycket idag, jag har varit så trött och kännslig. Därför bestämmde jag mig för att inte åka in till Göteborg och träffa mina arbetskamrater som var planerat. Det hade varit jätteroligt men jag kände bara att jag inte orkade med hela resandet fram och tillbaka, jag behövde en dag till att bara få vara hemma och ta det lugnt innan jag ska jobba igen. Ibland blir det så men det har varit skönt att bara få ta det lugnt, se på film och kollat upp resemål till när Tim kommer. 
 
Eftermiddagen var dock inget roligt. Jag kommer inte gå in på detaljer då det är väldigt personligt men mamma har åkt in till sjukhuset igen. Denna gången hoppas jag att det verkligen ger henne den hjälp hon behöver och låter henne få prata med en psykolog. Jag vill ju bara att mamma ska må bra igen! ♡ Jag har sen gosat mycket med kattungarna, gått en promenad med Keyla samtidigt som jag pratade med bästaste Caroline. Hon finns alltid där och stöttar mig i allt. Det var så skönt att få prata med henne och jag mådde så mycket bättre när jag kom hem igen. Både promenaden med världens bästa Keyla, som alltid finns där i vått och torrt utan att kräva någonting, och att få prata med Carro gjorde att jag mådde bättre igen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har jag druckit en kopp te och ska gå och lägga mig i sängen och läsa. Imorgon ska jag jobba vilket känns skönt efter det som hännt, jag behöver komma hemmifrån och tänka på annat. Från och med imorgon har Liseberg öppet alla dagar i veckan, vilket ska bli så roligt. Jag jobbar såklart inte varje dag, men det kommer bli mer jobb och fler härliga dagar på Liseberg. 
 
 
Kram på er ❤
 
 
 
Follow on Bloglovin


♡ Pysen ♡

Hej!
Påskhelgen är slut och jag har varit tillbaka på dagis. Det har varit fullt upp hela dagen med många härliga barn, så man kan säga att jag är rätt trött nu och ska bara ta det lugnt resten av dagen. Men det var kul att vara tillbaka! (✿◠‿◠)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Något som varit mindre roligt är att vår katt Pysen fick somna in idag. Vi pratade om det i söndags då han är gammal och han har flera tecken på att kroppen börjar lägga av. Han har blivit tuffsig i pälsen (som annars är jättefin), tänderna vill jag inte äns nämna och han har magrat det sista halvåret trotts avmaskningar och bra foder. Hans aptit är det inget fel på men det är inprincip det ända han gör; äter, sover, jamar. Därför kände vi att det var dags att låta honom få somna in. Pysen är född hemma hos oss och har haft en långt och bra liv. Du är redan saknad Pysen, vi älskar dig och kommer alltid minnas dig! ♡
 
 
 
 
Elias och Pysen under deras första år.
 
 
 
 
 
Han hittade alltid de mest knasiga ställen att sova på.
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag sätta på kaffe och fortsätta min lugna kväll. Det kommer bli tomt här hemma och jag hittar fortfarande katthår överallt. Men han är på ett bättre ställe. 
 
 
Kram på er ❤
 
 
Follow on Bloglovin


❤ Alfred ❤

Hej!
Detta var ingen rolig dag... Det började vell igentligen igår kväll. Alfred gick runt och runt här hemma som om han var orolig. Vi trodde först han behövde gå ut men det var det inte. Tillslut började hans bakben inte hänga med längre när han gick. Vi hjälpte honom upp i soffan så han skulle få lägga sig till ro och lugna ner sig. Men när han skulle lägga sig började han skrika av smärta, och det kom från bakdelen. Tillslut la han sig ändå tillrätta och jag masserade så han somnade. Vi diksuterade om vi skulle åka till veterinären, men det skulle isf bli Blå Stjärnan som tar minst en timma och det var sent. Eftersom han ändå lyckades lägga sig till ro sa vi att vi avktar över natten, blir det sämre åker vi in, och är han fortfarande dålig på morgonen ringer vi veterinären här på Orust. 
 
Imorse skrek han inte när han rörde sig, men bakbenen hänge fortfarande inte med när han gick och man såg att han hade ont. Så vi åkte till veterinären. De hittade en tumör på honom vid sidan av pungen som gjorde väldigt ont och han hade även väldigt ont på ett ställe i ryggen. Eftersom det var flera ställen han hade så ont på, han var medtagen och han fyller 13 år iår kom det på tal om man skulle låta honom gå igenom allt för att hitta felet och sen troligtvis göra en större operation som han kanske inte äns skulle klara. Beslutet togs och han fick somna in. Våran fiina Alfred! ❤
 
 
 
 
 
Alfred är född här hemma hos oss, han var från vår första valpkull.
 
 
 
 
 
Alfreds fina mamma Maggda som tyvärr gick bort 2011.
 
 
 
 
 
2009
 
 
 
 
 
 
 
 
2009
 
 
 
 
 
Sommaren 2012
 
 
 
 
 
Julen 2013
 
 
 
 
Detta kortet är taget nu i höstas när både Keyla, Pysen och Alfred låg och sov så sött på soffan.
 
 
 
 
 
Alfred låg i mitt knä när han somnade in. På samma sätt som allt började, som en tjock och klumpig liten valp i mitt knä som bara ville äta och sova när de andra busade. Han har alltid varit speciel våran Alfred och det känns så tomt utan honom. Han kommer för alltid finnas i våra minnen och våra hjärtan. ❤ Tack för alla de fina åren vi fick med dig Alfred, du har alltid funnits där och älskat oss med ditt stora hjärta. Nu är du med din mamma, pappa och flera av dina syskon på ett bättre ställe där du aldrig behöver ha ont mer. Jag älskar dig, för alltid! ❤
 
 
 
 
Follow on Bloglovin


Vegan Mediterranean Gratin

Hi!
Jag började dagen rätt bra med att ligga och dra mig i sängen lääänge innan jag gick ut i snön med hundarna för vår morgonpromenad. Tyvärr fortsatte inte morgonen lika bra...
 
Jag stod och gjorde frukost till mig när jag hörde hundarna skälla och stolen på altanen skaka. Jag sprang ut (ända sedan mamma var hade sitt krampanfall förra gången har jag varit mer lyhörd och rädd att det ska hända igen) och mycket riktigt halvlåg mamma i stolen och krampade. Denna gången kom det inte bara fradga/saliv ur munnen utan även blod (som de senare förklarade var för att hon förmodligen bet sig själv i tungan unden krampanfallet). Jag sprang in och ringde 112 och under tiden slutar kramperna. Mamma andas och jag blir något lugnare, men jag skakar som ett asplöv när jag pratar med SOS alarm. Ambulansen var inte långt borta som tur var och det tog inte jättelång tid innan de kom, mamma vaknade precis innan. Hon var dock borta längre den här gången vilket var lite läskigt och hon tittade på mig några gånger utan att jag kunde få kontakt med henne, innan hon försvann igen. 
 
Ambulansmännen gav mig lugn och att mamma var vaken gjorde mig även lugnare. Jag slutade skaka och kunde vara med och prata med dem, vilket jag inte kunde förra gången. Men denna gången var det bara jag hemma med mamma så jag var ju tvungen att ta det lugnt. Hon åkte med dem in till sjukhuset för att ta prover, även om hon mådde bra när de åkte. Jag gick och åt frukost innan jag tog en lång, varm dusch som var otroligt skönt. Det är som att tvätta bort all oro. 
 
 
 
Under dagen har jag sen kollat på film; Finding Dory (Hitta Doris). Den var faktiskt väldigt bra och det var kul att få återse både Doris, Marvin och Nemo igen. (๑ᴖ◡ᴖ๑) De lyckades att göra en uppföljare till Hitta Nemo utan att det blev för mycket. Jag rekomenderar den! 
 
Sen satte jag igång med middagen, till hela famlijen idag. Det blev en vegansk medelhavsgratäng med havre, recept från senaste numret av tidningen Vego. Middagen var klar precis när mamma och pappa kom hem, perfekt! Den blev såååå god och var omtyckt av nästan alla i familjen (Elias är fortfarande svårövertalad när det gäller grönsaker). Det var roligt att se att nästan allt blev uppätet, det blev bara lite kvar som jag kunde lägga i en lunchlåda till mig att stoppa i frysen. ( ◠‿◠ )
 
 
 
 
 
 
 
Yammy!
 
 
 
 
 
Nu sitter vi och myser i soffan med smaksatta salmiak popcorn från Liseberg, mumms! Doobidoo började precis vilket betyder fredagsmys! Jag är så glad att mamma mår bra igen och hoppas verkligen att de hittar vad som är fel för jag vill inte vara med om några fler krampanfall. Men just nu är allt bara bra!
 
 
 
Kram på er ❤
 
 
 
 
 
Follow on Bloglovin


Could have started better

Hej!
Min dag började som den brukar, jag gjorde mig iordning och gick på en promenad med hundarna. Förkylningen håller i sig men jag har ändå kännt mig något bättre idag, så det går åt rätt håll. Dagen fortsatte dock inte så bra sen...
 
Jag satt i köket och hade precis ätit frukost när jag hör mamma göra konstiga gurglande ljud. Jag springer in i vardagsrummet och hon ligger/hänger från fåtöljen. Hela kroppen krampar och det kommer saliv blandat med spya från munnen. Jag trodde hon höll på att kvävas och dö. När jag inte får någon kontakt med henne springer jag och ringer 112. Mamma slutar krampa medan jag ringer och jag tror på riktigt att hon är död. De skeundrarna tills att jag ser henne andas är nog några av de längsta och läskigaste jag upplevt. Under tiden kommer Elias ner (som har kompensationsledigt från skolan idag) då han hört mig skrika. Sen svarar de i telefonen så jag får prata med dem och de lyckas lugna ner mig när ambulansen är påväg, samtidigt som mamma börjar vakna till något även om hon är helt borta i huvudet. Elias hjälper mamma medan jag fortsätter prata med killen i telefonen. Sen ringer jag ner till farmor. De bor ju mitt imot och jag vill att de ska veta vad som hänt när de ser ambulansen komma. Men när jag pratar med henne bryter jag ihop totalt så hon kommer upp och stannar med oss tills ambulansen varit här och hämtat mamma. Under tiden lyckas mamma kvickna till ytterligare och börjar minnas vad hon gjort på morgonen innan krampatacken. Så det känns ändå bättre när hon åker iväg. Jag ringer sen till pappa för att medela vad som hänt och han åker direkt till sjukhuset efter vi pratat. 
 
Under dagen har vi hållt kontakten och pappa har ringt så fort han fått veta mer. Jag började städa i köket när alla hade gått, mitt sätt att tänka på annat och lugna ner mig. Sen satte jag på Skönheten och Odjuret. Jag älskar den filmen, den är så vacker. Budskapet är ännu finare; det är inte utsidan utan insidan som räknas. Bell kunde få den "snyggaste", starkaste, mest populära mannen i stan (Gaston) men eftersom hans insida inte är lika vacker vill hon inte ha honom. Vad betyder utsidan om man inte tycker om insidan. Istället förälskar hon sig i "ett odjur" med ett vackert älskande hjärta. Så fint!
 
 
 
 
 
En av de vackra sångerna från filmen, när de precis börjar bli kära i varandra. 
Jag blir själv alldeles varm och kärleksfull i hela kroppen. 
 
 
 
 
 
Jag har suttit med tårar i ögonen mer än en gång i filmen, jag antar att jag är extra kännslig med tanke på vad som hänt. Jag har inte orkat tänka på det utan bara skjuter undan tankarna. 
 
Senare har jag rört ihop en vegansk köttfärslimpa som nu står i ugnen. Det ska bli spännande att se hur den blir då det är första gången jag provar. Det luktar iaf gott, den lilla doft jag känner genom min täpta näsa. (^ _ -)
 
 
Mamma och pappa är båda hemma igen. De hittade inget fel på mamma, alla värden är bra. Hon ska dock till neurologen för att kolla vidare på detta. Förhoppningsvis händer det inte igen. 
 
Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen, jag börjar känna att allt bara kommer tillbaka. Tur att jag har några dagar kvar att vila på innan jag ska jobba i helgen. Jag längtar till dess, det ska bli så roligt!
 
 
 
Kram på er ❤
 
 
Follow on Bloglovin


Morning with sad news

Hej!
Jag lyckades gå upp i tid imorse. Jag och mamma gjorde oss iordning, packade frukost och begav oss iväg mot Torp Köpcentrum för bakluckeloppisen. (^   ^,) Tyvärr fick vi tråkiga nyheter påvägen dit. Jag ska ta allt från början utan allt för mycket detaljer då detta inte är min sak att rota för mycket i.
 
De som varit uppmärksamma har kanske märkt att jag nämnt att Erik varit hemma flera dagar denna veckan. Anledningen är att en av hans kompisar försvann hemifrån måndagskväll. Hans föräldrar var hemma hos oss och frågade om vi visste något och senare under kvällen kontaktade de polisen. Erik har under veckan tillsammans med kompisar försökt lista ut vart han tagit vägen och det har varit flera skallgångar med allmänheten. Missing Peopel och polisen har också sökt. Igår kväll hittades han död inte långt från hemmet. Han var bara 19 år, det är hemskt när någon så ung som inte äns har börjat leva dör. Vi fick reda på det imorse och mina tankat går till nära och kära. Det finns tyvärr inte mycket man kan säga eller göra, det är verkligen hemskt. 
 
 
Jag kände att jag behövde dela med mig av detta, men ska inte älta i det. Resten av dagen har faktiskt varit rätt bra (känner skuld i att säga så när någon dött men man kan inte stanna upp sitt eget liv och sluta leva, det hjälper ingen. Istället ska man leva för den personen. ). Loppisen var igång innan vi äns han fälla upp bordet. Igentligen skulle den inte börja då men folk hade börjat komma iaf. (^   ^) Så vi packade upp snabbt och satte prislappar innan vi slog oss ner och åt frukost. Dagen har gått bra och jag har tjänat några kronor iaf. Det som känns bäst är att jag fått sålt saker som jag annars hade slängt, vilket skulle kännts så onödigt. Nu kan någon annan ha glädje av sakerna istället. (^   -   ^)
 
 
 
 
 
 
 
Detta var roligt och jag gör det gärna igen!
 
 
 
 
 
När klockan närmade sig 15:00 (tiden då loppisen skulle sluta) började vi packa ihop. Det var inte så mycket folk kvar och vi var trötta och behövde ha något i magen. Så vi smet in på Torp och fikade. Då det inte finns så mycket veganska alternativ när det kommer till fika så det blev espresso house då de har sin goda veganska chokladboll. (^ _ -) Sen åkte vi till campingen och hämtade pappa för att sen åka till Jula. Pappa hade lite saker han skulle köpa.
 
Väl tillbaka i husvagnen var det skönt att bara få slappna av. Det blev grillning idag igen och jag testade ICA's nya Pumpa & Sötpotatis Puckar. De var goda! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag gå upp till toaletterna och ta ut mina linser för kvällen. 
 
 
Kram på er ❤️
 
 
Follow on Bloglovin


24-25 Februari

Hej!
Den 24 februrari kom Josefin och hämtade mig på morgonen, ♡ åkte till jobbet tidigare. Vi åkte sen tillsammans tillbaka till gården, hon var verkligen jättesnäll som kunde tänka sig att köra mig. Men väl hemma möts jag av dåliga nyheter. Vinur (som jag här på bloggen har kallat för Svans av olika anledningar) dog i måndags. Anette hittade honom i hagen, död, och det fanns inga tecken på att han haft ont eller var skadad. Kvällen innan hade de inte märkt något på honom, han hade lekt i hagen med de andra hästarna som han brukar. Kanske var det en hjärtatack eller hjärnblödning, men inget vet. 
 
Vinur är den hästen jag har tränat när jag varit här på gården. Jag började med olika hästar när jag först kom hit, men när jag och Vinur väl började sa det klick mellan oss direkt. Vi har sedan växt så mycket tillsammans och lärt oss så mycket. Han var helt fantastisk och har lärt mig massor! Det fanns ett band, en förståeelse, mellan oss som jag aldrig kännt med någon annan häst förut. Han var den som kom gåendes i hagen när jag ropade på honom. Han följde mig vart jag än gick och gav mig pussar, väldigt försiktigt. Vi var bästa vänner och jag älskade honom något enormt. Att därför få höra att han dött kom som en chock. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det... När jag kom var han redan begravd. Det hemskaste är att jag inte äns fick säga hejdå. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tack för den tiden jag fick med dig Vinur, även om det inte var nog. Jag hade gett allt för att få gå ut på en ridtur med dig igen, få känna din lukt och din mjuka mule när du försiktigt buffar på mig. Du har gjort ett stort avtryck i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma dig! Du var en speciell häst och vi förstod varandra. Jag kunde se förståelsen i dina ögon, vi hade ett band. Jag hoppas det gick fort och att du inte behövde ha ont, nu springer du på de gröna ängarna där du aldrig kommer behöva bli illa behandlad eller ha ont mer. Kanske vi ses igen!
 
 
 
Som ni förtår blev hela onsdagen hemsk. Tack Josefin för att du var här med mig! Anette hade pratat med Josefin tidigare i veckan och de hade kommit överräns om att vänta med att berätta till efter min födelsedag, vilket jag är väldigt tacksam över. Hon hade också sagt att om jag ville kunde Josefin ta med mig igen när hon åkte så kunde jag få sova hos Josefin eller ♡. Det är precis vad jag behövde, jag klarade inte av att vara här. Tanken på att Josefin skulle åka fick mig nästan att kollapsa totalt, jag klarade inte av att vara ensam. Så fort jag blev ensam kom ångesten igen, tårarna spruta och paniken var inte långt borta. Att då tänka på att behöva sitta själv inne på rummet senare på kvällen och sova själv var skrämmande. Jag hade redan haft tecken på ångest tidigare under veckan (p.g.a många andra saker som händer just nu) och detta gjorde det inte bättre. 
 
Jag åkte därför med Josefin hem på kvällen, duschade och åt hemma hos henne och pratade med både Josefin och Sara (mamman i familjen Josefin är au pair hos). Sara gav mig en försenad födelsedagspresent; Lindt choklad. Så gulligt av henne. Jag behövde verkligen den lugna kvällen tillsammans med Josefin. ♡ kom sen och hämtade mig när han slutat jobbet och jag åkte hem med honom. Jag är så glad över att jag har så fina människor runt omkring mig, jag hade aldrig klarat detta annars. Jag lät mig bli omhändetagen hela den dagen, jag kunde inte tänka klart. 
 
Det blev inte mycket sömn den natten. Jag tror jag somnade strax efter tolv men vaknade sen 04:30 och kunde inte somna om igen, tankarna bara snurrade runt... Men att ♡ låg brevid mig gjorde iaf att jag var lugn. Katterna sov också intill mig, som de brukar, vilket var skönt. Jag var inte ensam. Jag åkte sen med ♡ in till Palmerston North när han skulle jobba på torsdagen. Jag hade lite olika saker jag behövde fixa med. Så jag gick runt och fick köpt nya mediciner (jag äter bland annat b-vitaminer mot stress), ringt några samtal, bokat hotell i Tokyo och fixat med visumet. Jag fick medelande under dagen från läkaren om att provsvaren kommit och jag har lågt järnvärde så han ville att jag bokar en ny tid. Alla papprena var klara för immigrationsverket därför kunde jag göra klart det, efter först ett besök hos immigrationsverket och sen ett samtal. En ny tid till läkaren lyckades jag ringa och boka också så jag lyckades fixa med många saker under dagen, vilket kändes bra. Det tog mina tankar bort från annat....
 
Mitt på dagen hade ♡ rast så vi kunde umgås och jag slapp gå runt själv. Efter det satt jag på biblioteket resten av dagen och fixade med andra saker på datorn jag behövde få gjort. ♡ kunde sen köra mig hem till gården när han slutat. Då var jag helt slut och ångesten började komma tillbaka, jag skulle behöva vara själv igen... Ända sedan natten jag var uppe och nästan svimmade och sen kräktes på morgonen har jag varit orolig för att det ska hända igen. Min mage har inte varit ok sen dess och jag mår ofta illa när jag ska sova. Det har bara blivit värre och att Vinur dog gjorde ju inte att jag mår bättre direkt. Jag saknar honom så det värker i hela kroppen...
 
♡ satt med mig ett tag och höll om mig innan han åkte. Jag gick ut och försökte prata lite med Geoff och Anette, men det slutade med att jag gick in på rummet och bröt ihop totalt. Jag sms:ade med Josefin och lyckades samla mig något. Geoff kom in efter en stund och skulle kolla om jag var ok. Vi pratade, eftersom jag varit stressad det sista och mina järnvärden är låga kanske det inte är någon bra idé att fullfölja min sista vecka hos dem. Han sa att självklart vill de ha mig här, men är jag glad när jag är med ♡ och mår bra när jag är med honom så blir de också glada. De vill bara mitt bästa. Men det är upp till mig om jag känner att jag klarar av att jobba sista veckan. Efter han gått kändes det mycket bättre. Jag har kännt det som att ingenting jag gör är nog, samtidigt försöker jag göra så gott jag kan och jobbar på så mycket jag bara kan. Men det kändes som om det inte räckte. Därför var det skönt att höra från Geoff att han förstod. Jag pratade med Josefin och hon var redan beredd på att komma och hämta mig på lördag. Så jag beslutade att jag jobbar fram till lördag och sen flyttar jag hem till ♡. 
 
Efter jag gjort beslutet kändes det som en stor sten lämnade hela kroppen, vilket tyder på att jag gjorde rätt. Det känns dumt eftersom det bara var en vecka kvar, sen hade jag gjort mitt år. Men samtidigt är det inte värt det om jag ska fortsätta må som jag gjort, det kommer sluta med att jag går in i väggen. Geoff och Anette är själva väldigt stressade just nu vilket gjort det hela till en ond cirkel. De är stressade och jag mår dåligt för att de är stressade, försöker hjälpa dem så mycket jag kan men känner att jag inte gör nog och blir bara mer stressad och känner press på mig själv. De undrar över hur jag mår då de ser att jag pressar mig själv, vilket inte heller är bra. Därför tror jag det är bäst för alla att jag åker på lördag. De behöver inte oroa sig/tänka på mig och jag behöver inte stressa över att prestera för att hjälpa dem. 
 
 
Detta blev ett väldigt långt inlägg, med mycket personliga saker. Inget roligt att läsa kanske, men jag behövde få ur mig allt detta. Tack alla som finns där för mig och hjälper mig i stunder som nu, ni vet vilka ni är! 
 
 
Kram på er ❤
 
Follow on Bloglovin


Sick...

Hej!
Usch vilket hemsk natt jag har haft. Jag vaknade mitt i natten och behövde gå på toa. Men jag mådde samtidigt illa så jag hade med mig en spann in. När jag fortfarande satt på toaletten började det svartna för ögonen och jag började svettas floder... Men på något sätt lyckades jag torka mig och vingla in på rummet igen innan jag slockna i sängen. När jag vaknade på morgonen mådde jag fortfarande dåligt så jag skickade ett medelande till Anette och sa att jag stannar i sängen då jag är sjuk. Efter det spydde jag... Men sen har jag mått rätt ok, jag spydde bara en gång. Jag har varit väldigt trött hela dagen och spenderat mesta tiden i sängen, sovit, läst och tittat på film. Jag har lyckats få i mig lite mat också under dagen, även om magen fortfarande inte är helt överräns med mig. Men inget jätteillamående längre och inga fler kräkningar så förhoppningsvis är jag bättre imorgon. Vet inte ännu om det är något magvirus, men känns inte som det då jag borde spytt fler gånger, eller feber. Det kan också ha med stress att göra då det är så mycket som händer just nu med visum, flyg och hotell till Japan och Korea och annat som händer i mitt liv. Jag har ju ätit omeprazol i några veckor men de tog slut när jag var hos ♡ så jag har varit utan dem i några dagar. Jag trode inte jag behövde dem längre, men jag har börjat äta dem igen utifall att. 
 
Nu är jag jättetrött och ska krypa ner i sängen igen. Förhoppningsvis får jag ostörd sömn inatt och ett bättre uppvaknande imorgon. 
 
 
Kram på er 
 
 
Follow on Bloglovin


Pre-Christmas

Hej!
Vi fortsatte med de sista förberedelserna imorse inför "pre-christmas" festen som vi skulle ha senare på dagen. (^_^) Efter att jag matat kycklingarna gick jag in och började koka kola och täcka daimen med choklad. Josefin silade glöggen och alla hjälptes åt med att städa och göra fint. När vi var klara tog vi det bara lugnt och drack te, både jag och Josefin har åkt på en förkylning, innan gästerna kom. 
 
Det var roligt att se alla igen. De som var här var Linda, Jeff och Lucas som jag inte sett på jättelänge och självklart Kate, Alex och Leo. Alla hade något att bidra med så vi fick till ett litet svensk-inspirerat julbord. (๑ᴖ◡ᴖ๑) Efter att ha ätit lite av varje började jag dock må dåligt igen och allt bara snurrade för mig. Därför åt jag inte speciellt mycket, utan bara satt och lyssnade när de andra pratade. Men det var trevligt att se alla igen och höra hur det var med dem. 
 
 
 
 
Sill, köttbullar, snaps, gravad lax och sås.
 
 
 
 
 
Jansons Frestelse
 
 
 
 
 
 Saftglögg
 
 
 
 
 
Chokladkola
 
 
 
 
 
Daim med både mörk och vit choklad
 
 
 
 
 
Lussekatter
 
 
 
 
 
 
Pepparkakor
 
 
 
 
 
 
Jordgubbar från Jeff och Lindas trädgård.
Inte så svensk jul dirket, men väldigt gott haha! 
 
 
 
 
 
Josefin och Jag
 
 
 
 
Caelan och Jag
 
 
 
 
 
 
På kvällen hände därimot något väldigt tråkigt. Geoff kom in och sa att vi hade en höna på rymmen så jag och Josefin gick och bytte om för att fånga in den. När vi kom ut märkte vi att det var två hönor som saknades i hönsgården. Den ena fångade jag enkelt och släppte in igen, sen hör jag Josefin ropa att hon hittat den andra men jag måste komma för hen ser knappt levande ut. Hen (vi är osäkra på om det är en tjej eller kille. Jag tyckte det kändes som en kille men efter att vi hittade ett konstigt ägg i hönshuset har vi börjat tvivla) låg på marken med fjädrar spridda runt om och andades väldigt häftigt. Jag började kolla över hen för att se om hen bara var i chock eller skadad. Tyvärr fann jag flera stora köttsår och djupa bitmärken, en av hundarna måste har gjort det, så det fanns inte så mycket att göra. Det är så hemskt att se ett djur lida så och inte kunna göra något, jag känner mig så hemsk och hjälplös. Jag tror inte jag skulle kunna klara av att avliva en höna, men Geoff gick och hämtade yxan för att göra det själv. Jag vet att han inte tycker om att göra det heller, men jag klarar det verkligen inte. Så det ända jag kunde göra var att sitta vid hönan och klappa hen medan jag pratade för att försöka få hen lugn. Stackarn, jag hoppas hen inte legat där länge! Nu lider hen iaf inte mer och hen har haft ett bra liv här på gården.
 
När jag lämnat över till Geoff gick jag och Josefin för att mata kycklingarna. Jag behövde verkligen tänka på annat och vad är vell inte bättre med små fluffiga kycklingar. När jag kom in pratade jag med en vän som också fick mig att må bättre, tack! 
 
 
 
Nu är jag verkligen super trött efter en lång dag. Det ska bli skönt att få krypa ner i sängen och förhoppningsvis få sova ut. (^   ^)
 
 
Kram på er ❤
 
 
Follow on Bloglovin


Tidigare inlägg