På kvällen hände därimot något väldigt tråkigt. Geoff kom in och sa att vi hade en höna på rymmen så jag och Josefin gick och bytte om för att fånga in den. När vi kom ut märkte vi att det var två hönor som saknades i hönsgården. Den ena fångade jag enkelt och släppte in igen, sen hör jag Josefin ropa att hon hittat den andra men jag måste komma för hen ser knappt levande ut. Hen (vi är osäkra på om det är en tjej eller kille. Jag tyckte det kändes som en kille men efter att vi hittade ett konstigt ägg i hönshuset har vi börjat tvivla) låg på marken med fjädrar spridda runt om och andades väldigt häftigt. Jag började kolla över hen för att se om hen bara var i chock eller skadad. Tyvärr fann jag flera stora köttsår och djupa bitmärken, en av hundarna måste har gjort det, så det fanns inte så mycket att göra. Det är så hemskt att se ett djur lida så och inte kunna göra något, jag känner mig så hemsk och hjälplös. Jag tror inte jag skulle kunna klara av att avliva en höna, men Geoff gick och hämtade yxan för att göra det själv. Jag vet att han inte tycker om att göra det heller, men jag klarar det verkligen inte. Så det ända jag kunde göra var att sitta vid hönan och klappa hen medan jag pratade för att försöka få hen lugn. Stackarn, jag hoppas hen inte legat där länge! Nu lider hen iaf inte mer och hen har haft ett bra liv här på gården.

 

När jag lämnat över till Geoff gick jag och Josefin för att mata kycklingarna. Jag behövde verkligen tänka på annat och vad är vell inte bättre med små fluffiga kycklingar. När jag kom in pratade jag med en vän som också fick mig att må bättre, tack! 

 

 

 

Nu är jag verkligen super trött efter en lång dag. Det ska bli skönt att få krypa ner i sängen och förhoppningsvis få sova ut. (^   ^)