Hi!
Nu är jag äntligen hemma. Inget slår kännslan av att komma hem. (^ ^)

Teatern vi såg var lite udda men hade ett väldigt bra budskap. Det var bara en enda skådespelare som gjorde alla råller och "berättade" om en flicka som hade föräldrar med alkohol problem men ingen kände till det.

När flickan var lite så uppfattade alla henne som en glad och trevlig tjej och hade inte en aning om hur hon hade det hemma, med en mamma som grät och en pappa som kunde bli jättearg och slå henne. I tonåren började man förstå att något var fel, eftersom flickan bytte personlighet totalt och kunde komma med blåmärken, men inte vad. Inte äns flickans bästa kompis (som agerar som berättare) visste nånting.
Det slutade med att flickan flyttade och försvann utan att bästisen vet var och hon fick då reda på hur hon haft det via flickans dagbok.

Även hon som var skådespelare har haft problem med droger och alkohol när hon var i tonåren. När teatern var slut så berättade hon om hur hon från att ha varit en stabil person uppväxt med massa kärlek gått till att bli alkolist och inte känna sig själv alls.

Så vad menas med detta, jo det kan hända vem som hällst. Vet du hur din bästa vän har det hemma? Kanske har hon det jobbigt utan att du känner till det. Ta vara på er själva och gör inget som känns fel!