Det har hänt endel sen sist jag skrev och jag ska nu försöka återberätta de senaste dygnen. Jag berättade ju att jag hade problem med min fistelgång och att det svullnat upp. Jag lyckades jobba i torsdags, men fick gå hem tidigare då det började göra allt för ont igen.

 

I fredags åkte jag till kirurgmotagningen på Näl där jag träffade en jättebra doktor som förklarade precis vad det är och tog en titt på det. Det var som jag misstänkte, det hade blivit helt infekterat och varfyllt. När det har blivit så kan de inte bara lägga en lokalbedövning och göra rent, det skulle göra för ont, utan måste söva ner helt och tömma på operation. Doktorn jag pratade med kollade direkt om det fanns någon plats för mig, och det fanns det så jag blev direkt skickad ner till avdelningen där man ligger och väntar inför operation. Men först fick jag gå tillbaka till bilen och lägga på mer pengar för parkering och även ta en tur till apoteket för att köpa linsvätska och etui för sen när jag skulle duscha inför operation var jag tvungen att ta ut linser och alla sorters piercingar. 

 

Strax innan klockan 13:00 låg jag redo i sängen, duschad och klädd för operation. Nu började den långa väntan, som jag inte alls trodde skulle bli så lång som den blev. Det stod på väggen att man inte fick ha på mobilen då signalerna kan störa sjukhusets apparater. Så jag låg i flera timmar, bläddrade i några gamla tråkiga tidningar och försökte sova lite av och till. Samtidigt började jag få fruktansvärt ont då jag inte kunde finna en ända ställning i sängen där det inte gjorde ont. Jag var även fastande och hade dropp så jag antog att jag inte fick ta något smärtstillande, jag var ju fastande. Men när jag senare på eftermiddagen, runt sex tror jag klockan var, fick en rumskamrat som fick ha på radion på sin mobil och även blev erbjuden smärtlindrande plockade jag fram min iPad, jag var så uttråkad! När ytterligare några timmar hade gått förstod jag att jag skulle få spendera natten på sjukhuset. Då kunde jag inte hålla mig längre utan kallade på sköterskan och frågade om det fanns någon smärtlindring jag kunde få så jag kunde få sova. Hon kom med en morfinspruta, som inte hjälpte speciellt mycket. Men då dröjde det inte jättelänge innan jag fick komma in på operation. Sista gången jag kollade på klockan, när jag låg i operationssalen och blev nedsövd, var klockan 23:00. 

 

 

 

 

 

Mellan ett och två på natten någon gång vaknade jag ur min underbara narkos-sömn. Varför har aldrig någon berättat hur härligt det är att vakna ur en narkos förut? Det är som att vakna ur den mest underbara sömn. Och sköterskorna som var med både under nedsövning och vid uppvak var så snälla och gulliga. Man kände att man var i trygga händer och jag var lugn. Läkarna som opererade kom även förbi och berättade vad de gjort och att allt gått bra, fistelgången var tömd från allt var. Innan jag skulle åka upp till min avdelning frågade sköterskan mig om jag hade ont, vilket jag hade lite, så hon gav mig en morfin tablett innan jag fick rulla upp till avdelningen där jag skulle ligga. 

 

Någon gång vid fyra tror jag att jag var vaken igen och behövde gå på toaletten. Jag hade redan blivit tillsagd att ringa på personal när jag skulle upp då jag kunde vara yr och de ville se att jag kunde gå på toa som vanligt. Det gick bra, förutom att blåsan tydligen inte tömde sig helt. Därför ville de ha kvar mig längre över dagen och hålla lite koll. 

 

På morgonen lyckades de fixa fram en rätt bra vegansk frukost till mig, även om sköterskan först såg väldigt fundersam ut som om hon tänkte "du kan ju inte äta någonting" (Man tycker ju att sjukhusen om någon ska ha kolla på olika dieter så de kan ge en så bra och näringsrik kost som möjligt). Men hon fick fram lite bröd, gurka, tomat, och två alpro soja yoghurtar! Jag hade som tur var med mig lite mandelmjölk i väskan (jag och mamma skulle fikat tillsammans på fredagen, men så blev ju jag inlaggd) som jag kunde ha i kaffet. Det var gott att få äta igen efter att ha fastat i ett dygn. Läkaren kom förbi lite senare och pratade med mig. Jag kommer få komma på återbesök i höst och då ska vi kolla närmare på att operera bort hela fistelgången. Äntligen!  

 

Lite senare kom mamma förbi, hon skulle också få åka hem på lördagen. Det var skönt att äntligen få lite sällskap och slippa ligga där alldeles själv. Det var särskilt skönt att ha henne som stöd då de drog ut bandaget de laggt i själva gången. De gjorde så fruktansvärt ont, tårarna sprutade och jag kunde inte hålla tillbaka ett skrik den sista biten. Sen fick jag en morfin-tablett igen och fick ligga där utan att kunna röra mig innan den började värka. Sen kunde jag få gå och duscha rent såret vilket var väldigt skönt. Nu var det inget som låg och tryckte längre, varken var eller bandage. 

 

Efter att de kollat igen så att jag kunde gå på toaletten ordentligt, vilket gick bättre denna gången, fick jag stanna kvar över lunchen. Sen kunde jag få byta om och åka hem. Det blev en mycket längre vistelse på sjukhuset än jag trott, jag trodde ju bara jag skulle åka och prata med en läkare en stund och kanske hon kunde tömma fistelgången lite snabbt. Men det slutade med över ett dygn på sjukhus och operation. Men det är skönt att ha det gjort och att det ändå gick rätt snabbt. 

 

 

Jag har varit väldigt trött sedan jag kom hem och mått sådär. Imorse skypade jag med hjärtat vilket var härligt! Vi pratade jättelänge och det fick mig att må så mycket bättre. Sen under dagen började jag må sämre igen, jag tror jag har fått feber på allting (jag hade lite feber på sjukhuset redan). Men jag tar mina tabletter, enligt doktorns order, och har sjukskrivit mig en vecka, också enligt doktorns order. Så jag kommer bli bra igen och är tillbaka på jobbet på lördag med nya friska tag. Förhoppningsvis slipper jag vara med om detta igen och förhoppningsvis blir jag av med fistelgången i höst. 

 

 

Nu ska jag gå och ta en härlig dusch, som jag längtat efter att få duscha ordentligt!