Jag mådde hyfsat bra imorse efter en god natts sömn. Jag kände mig dock fortfarande svag och min mage är inte helt med mig ännu. Frukost gick bra, men det började krampa i magen strax efter. Därför gick jag in på rummet och började ringa ett samtal till immigrationsverket medans magkramperna avtog. Det tog ett tag då det var kö... Men jag kom fram tillslut och fick svar på min fråga, vilket inte var jättepositivt. Ännu ett tecken på stress och magkatarr; jag började gråta. Mamma var inloggad på skype så jag ringde och fick gråta ut medan jag pratade med mamma och pappa som stöttar mig i allt. Det kändes därför något bättre efter att ha pratat med dem. 

 

Jag började därför jobba lite senare idag än planerat. Men resten av dagen har jag försökt jobba på så gott jag kan. Jag och Anaelle (den franska wwoofern vi har nu) har bärt ved som Geoff sågat upp. Det var rätt jobbigt till en början, särskilt eftersom jag inte är 100% ok och blev alldeles skakig, men jag lyckades ändå genomföra det. Annat jag har hjälpt till med är att plantera frön, ta in tvätt och knäcka massor av valnötter. In imellan har jag gått och småplockat lite och städat. Så det känns ändå som jag har lyckats göra en del idag, trotts att jag inte mår helt bra. Det har gått bra, men inte utan att jag gått iväg och gråtit ett antal gånger under dagen. Men det kommer nog bli bättre snart, så snart jag fått ordnat visumet så jag slipper tänka på det tror jag det kommer bli mycket lättare.

 

Jag får så dåligt samvete också när jag inte kan jobba på som vanligt. Jag önskar jag kunde jobba 200 % mer än jag gör nu, men det går bara inte. Att jag var sjuk igår gör ju inte det hela mycket lättare, jag hade ju tänkt jobba på denna veckan eftersom jag var borta förra veckan. Jag känner mig helt värdelös.... Men jag gör så gått jag kan och hoppas att det kommer räcka i slutändan, mer kan jag inte göra. 

 

 

Nu ska jag sluta klaga, men behöver skriva av mig ibland. Särskilt nu när jag inte mår bra och bara skulle vilja hoppa på nästa plan hem till Sverige och glömma allt. Fast det är halvt en lögn, jag vill ju stanna kvar här och åka till Korea och Japan som planerat. Allt kommer nog lösa sig på något sätt tillslut. (^   ^)