Moshi Moshi!
Allting gick bra imorse med att lasta hästarna och komma iväg. Vi lämnade av Caelan på skolan och pratade med Mary (rektorn/läraren vars farm vi skulle rida på). Hon sa att vi skulle vara extra försiktiga eftersom flera får har börjat lamma. Lammsäsongen är i full gång och man vill helst inte störa tackorna och deras lamm. Därför ändrade vi planerna och åkte till Foxton Beach istället. Det kändes onödigt att rida på hennes farm om vi kanske skrämmer tackorna och lammen, det är bättre att vänta till ett bättre tillfälle. (^ _ -)

 

Vädret har varit otroligt härligt; runt 13-14 grader hela dagen och strålande solskén från klarblå himmel vilket gjorde det till en perfekt dag att åka till stranden på. (^    ^) Påvägen dit sms:ade vi Kerre, som var här och red Hrima för ett tag sedan. Hon bor i Foxton så vi sa att hon gärna fick komma och umgås på stranden om hon ville. Det ville hon så hon kom lite senare med sina två hundar. (^  _  ^)

 

 

 

 

 

Svans har aldrig varit på stranden så han var rätt uppspelt när vi kom dit. Han gillade stranden men samtidigt var allting nytt så han var lite otålig/energisk. Det var även en hel del människor som blev glada när de fick se hästarna och kom fram för att klappa. Både Páfi och Svans var jättesnälla och duktiga och lät alla hälsa och klappa på dem. Jag började sen med att promenera lite med Svans för att få honom att fokusera på mig och lyssna. Han var väldigt pigg vilket gjorde att jag inte hoppade upp och red med en gång. Anette töltade lite på Páfi och det såg så härligt ut så tillslut kunde jag inte låta bli att hoppa upp på Svans jag med. Vi töltade en bit men när jag skulle sakta ner ville han inte riktigt lyssna. Vi fick tillslut stopp och jag tänkte vända honom och tölta tillbaka, men han ville inte alls vända. Därför hoppade jag av istället och fortsatte träningen från marken. Vi gjorde mycket gå-stanna och sen sprang jag med honom och stannade. Han lyssnade jättebra så därför tänkte jag göra ett nytt försök med att hoppa upp och bara skritta den här gången. Vi gick, stannade, gick, stannade och allting gick bra. Men när jag skulle vända honom igen och gå tillbaka ville han inte alls och ruskade på sig som om han inte var riktigt bekväm med mig idag. Jag hoppade därför av igen och gjorde ingen mer träning från ryggen. Han behöver lära känna stranden bättre och vara lugnare för att kunna fokusera på mig och lyssna när jag ber honom om något. 

 

Vi lät sen hästarna gå runt lite och utforska. Det såg nästan ut som Svans ville rulla sig flera gånger så vi sa att vi tar av tränsen på båda hästarna så de kan rulla sig om de vill. Han fortsatte följa efter mig, men vi tänkte att både Páfi och Svans skulle få utforska lite mer så vi bara lät dem strosa runt. De hade både en hel del energi så de fick för sig att ta en tur längs stranden. De satte full fart längs stranden och vi började promenera efter. Både jag och Anette var lugna för vi vet att de alltid kommer tillbaka. Ända kruxet idag var att vi behövde åka för att lämna en present till Caelan som skulle på kalas efter skolan. Vi såg hästarna bli mindre och mindre längs stranden och de verkade inte vilja stanna. Anette gick därför och hämtade bilen medans jag och Kerre fortsatte promenera mot hästarna. Anette hann sen ifatt oss så vi kunde åka med i bilen den sista biten fram till hästarna som äntligen hade stannat. De kom lunkandes fram till oss, som om de sa "Där är ni! Nu är vi klara, ska vi gå tillbaka?". Båda var blöta och fulla av sand så de hade antagligen rullat sig vid vattenbrynet, haha! (๑ᴖ◡ᴖ๑)

 

Vi promenderade tillbaka, Svans och jag, medan Kerre och Anette turades om att köra bilen och rida Páfi. Nu kunde vi dock se att det vi trott var uppspelthet hos Svans var även till en stor del nervositet/rädsla eftersom det är ett helt nytt ställe. Jag tror det blev för mycket för honom idag med alla nya människor som ville klappa, en lång transportfärd och ett helt nytt ställe. Jag kände mig lite dum eftersom jag märkte ju att något var fel när jag red honom så jag borde ha förstått och inte pressat honom mer. Men det är lätt att vara efterklok, ingen är perfekt och vi lever och lär hela tiden. Dagens lärdom är att lyssna mer på hästarna och vi skulle ha tagit det lite mer lugnt när vi var på ett nytt ställe. Men hästarna har iaf varit jätteduktiga!

 

 

 

 

När vi lastade för att åka hem igen var det absolut inga problem alls och hela bilfärden hem gick jättebra. Vi stannade till några gånger då vi behövde tanka, köpa kaffe och såklart köpa lite salt lakrits från den Holländska butiken som ligger i Foxton. ꒰⁎ᵉ̷͈ ॣ꒵ ॢᵉ̷͈⁎꒱໊ Hästarna tog det väldigt bra och stod lugnt och fint i transporten. 

 

När vi kom hem lastade vi ut, vilket inte heller är några som helst problem. Sen gick jag in, bytte om och slog in en present till tjejen vars kalas Caelan skulle till. Anette åkte strax därefter för att hämta Caelan och lämna presenten. Jag mockade ur transporten, fixade lite med en cirkel vi satt upp på gräsmattan för träning och släppte ut de andra islandshästarna (pluss Toie) på gräsmattan. Sen gick jag in och bara tog det lugnt. Jag la mig på ena soffan och bara blundade ett tag. Det var så skönr då jag var trött efter en lång dag iväg med massor av äventyr och annat. Anette skrev ett medelande om att hon fastnade vid kalaset så hon skulle inte komma hem än på en stund. Geoff har varit i Wellington och jobbat idag och var därför inte heller hemma. Jag började därför mata hundarna och hönsen. När jag sedan började mata hästarna kom Anette och Caelan hem. 

 

 

Resten av kvällen har vi inte orkat göra någonting, haha! Det har varit en väldigt rolig dag, men det har hännt mycket vilket gjorde oss väldigt trötta. Därför ska det bli vääldigt skönt att få krypa ner i sängen nu och veta att klockan inte ringer lika tidigt imorgon. (^  ^,)