Detta var ingen rolig dag... Det började vell igentligen igår kväll. Alfred gick runt och runt här hemma som om han var orolig. Vi trodde först han behövde gå ut men det var det inte. Tillslut började hans bakben inte hänga med längre när han gick. Vi hjälpte honom upp i soffan så han skulle få lägga sig till ro och lugna ner sig. Men när han skulle lägga sig började han skrika av smärta, och det kom från bakdelen. Tillslut la han sig ändå tillrätta och jag masserade så han somnade. Vi diksuterade om vi skulle åka till veterinären, men det skulle isf bli Blå Stjärnan som tar minst en timma och det var sent. Eftersom han ändå lyckades lägga sig till ro sa vi att vi avktar över natten, blir det sämre åker vi in, och är han fortfarande dålig på morgonen ringer vi veterinären här på Orust. 

 

Imorse skrek han inte när han rörde sig, men bakbenen hänge fortfarande inte med när han gick och man såg att han hade ont. Så vi åkte till veterinären. De hittade en tumör på honom vid sidan av pungen som gjorde väldigt ont och han hade även väldigt ont på ett ställe i ryggen. Eftersom det var flera ställen han hade så ont på, han var medtagen och han fyller 13 år iår kom det på tal om man skulle låta honom gå igenom allt för att hitta felet och sen troligtvis göra en större operation som han kanske inte äns skulle klara. Beslutet togs och han fick somna in. Våran fiina Alfred! ❤

 

 

 

 

 

 

Alfred låg i mitt knä när han somnade in. På samma sätt som allt började, som en tjock och klumpig liten valp i mitt knä som bara ville äta och sova när de andra busade. Han har alltid varit speciel våran Alfred och det känns så tomt utan honom. Han kommer för alltid finnas i våra minnen och våra hjärtan. ❤ Tack för alla de fina åren vi fick med dig Alfred, du har alltid funnits där och älskat oss med ditt stora hjärta. Nu är du med din mamma, pappa och flera av dina syskon på ett bättre ställe där du aldrig behöver ha ont mer. Jag älskar dig, för alltid! ❤