Nightmare

Hej!
Den här dagen började med solskén. Jag var uppe tidigt då jag vaknade innan min klocka ringde och var pigg så jag gick upp med en gång. Efter frukost bestämde vi oss för att ta en tur med hästarna. Amber och hennes syster ville rida, tyvärr är systerns man allergisk mot hästar så han fick inte rida men kunde promenera med. (^   ^) Josefin och Jakob stannade hemma och jobbade.
 
Det var en fantastiskt härlig tur. Jag ledde Svans som Ambers syster red på, Amber satt på Páfi som Geoff ledde och Anette red Hrima. Caelan sprang runt och lekte med systerns man hela tiden, haha! Mitt i turen tog vi en paus och åt kanelbullar som vi tagit med. Det var verkligen helt underbart!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När vi kom tillbaka hade vi en lång lunch-paus och jag gick sen ut för att plantera frön med Josefin. Men vi hann knappt börja innan jag hör att Anette ropar efter mig. När jag kommer dit är det något fel på Páfi. Han är genomsvett och det bara rinner snor och slem från både näsan och munnen. Han hostar även upp massor av slem nästan som han försöker spy (hästar kan inte spy). Jag försökte känna på halsen om det var något som hade fastnat men kunde inte känna något. Vi började fundera på om han blivit förgiftad av något eller om det var något som fastnat i halsen eller luftrören. Geoff ringde veterinären och under tiden såg jag Svans stå och sparka mot sin mage samtidigt som han viftade med huvudet. Han såg inte ut att må så bra han heller, även om det inte var lika dåligt som Páfi. När Hrima också kom gåendes och inte heller såg helt ut som vanligt gick jag bort mot höskjulet alla kommit från för att ta en titt om jag kunde se något onormalt. Där hittade jag problemet; en säck mer betfor stod där öppen och med gropar efter häst-mular i. Hästarna hade alltså ätit torr betfor. Betfor är gjort på sockerbetor och ska blötas upp, då det sväller, innan man ger det till hästarna och man ger dem bara små mängder. Att det lät som Páfi hade något i halsen kunde därför vara att betforen börjat svälla i halsen på honom och både Hrima och Svans visade tecken på kolik, vilket är väldigt allvarligt särskilt när det är med betfor. Betforen sväller i deras mage och suger åt sig alla vätska och börjar sen suga vätska ur resten av kroppen vilket gör att de blir väldigt uttorkade. Tillråga på det får de även kolik som är farligt för hästar eftersom det inte kan spy, de blir förstoppade. Detta kan leda till döden.
 
Vi kunde iallafall berätta för veterinären vad som var felet så hon fick med sig allt hon behövde. När hon kom undersökte hon alla men sa att det bästa är att köra dem till Massey veterinärklinik i Palmerston North där de kan hålla hästarna under uppsikt hela natten. Skulle de bli sämre finns där kunskap och utrustning som kan hjälpa. Páfi och Hrima var dem som fick åka först, men innan det körde veterinären ner en slang i magsäcken via näsan för att få ut lite mat och sen ge dem paraffinolja som ska sätta fart på magen och hjälpa dem. Geoff och Anette åkte sedan med Páfi och Hrima medan jag och Josefin stod kvar med Svans och veterinären. Vi försökte få ner slangen i näsan på Svans med men han tyckte inte alls om det och slog efter oss med framhoven. Därför hämtade veterinären lugnande medel som hon gav honom. Efter två sprutor blev han tillräckligt dåsig för att vi skulle kunna få ner slangen och ge honom paraffinolja. Sen gav hon honom även smärtstillande som kommer hålla i sig i 12 timmar. Hon kollade även slemhinnorna på honom; han var väldigt blek och uttorkad. Därför tryckte hon även i honom två och en halv påse med dropp direkt ut i blodet. När hon var klar var Geoff redan påväg tillbaka med transporten. Hon sa att det inte fanns mycket mer hon kunde göra så hon gav oss hennes nummer och åkte sedan. 
 
När Geoff kom tillbaka var Svans fortfarande väldigt hängig men vi började försöka lasta honom. Han ville verkligen inte gå in i transporten, han vägrade. Vi försökte allt, till och med morötter (även om vi inte skulle låta honom äta dem försökte vi locka med dem) men han bara vägrade att flytta sig. Det slutade med att Geoff stängde av en liten bit inne i hagen, utan gräs och med vatten, som Svans kommer få gå under natten. Vi släppte även in Tui i en liten stängslad bit bredvid så Svans har sällskap. Sen åkte Geoff för att hämta Anette som var kvar med Hrima och Pafi på Massey. Jag kunde inte göra så mycket mer, det hade redan börjat mörkna och var kallt ute, så jag gick in och tog en dusch. Amber hade varit snäll och lagat middag så när jag duschat kunde jag få i mig lite soppa. Hon hade även bakat en kaka som vi mummsade på till efterrätt. Det var verkligen otroligt härligt att ha dem här så de har kunnat hålla koll på hundarna och Caelan och samtidigt fixat mat och sen diskade. Josefin har varit en klippa hon med som hållt mig sällskap hela tiden och hämtat jackor när jag börjat frysa. 
 
Jag själv har gått från att, när vi inte viste vad felet var, må illa och darra till att sen gråta och bara känna mig helt hjälplös. Det är den värsta känslan, när vi såg hur dåligt Páfi mådde och jag inte kunde komma på vad felet var. Jag har gått djurvårdar-utbildning och jag har jobbat med en veterinär så jag borde kunna hjälpa en häst som är sjuk. Men jag visste bara inte vad felet var och hade aldrig sett något liknande, jag kände mig hemsk! Han led och jag kunde inte göra något. Även sen när vi väntade på veterinären med alla tre sjuka hästarna kände jag samma hjälplöshet, det är en av de värsta kännslorna när jag ser ett djur lida och jag inte kan göra något för att hjälpa.
 
I nuläget ser hästarna ut att må bättre då både Hrima och Svans redan har börjat leta efter mat och ser piggare ut. Dock har Hrima och Páfi fått vätska i lungorna så har vi otur kan de få lunginflamation. Eftersom Svans fortfarande är hemma vet vi inte om det gäller honom också, nu hoppas vi bara på att de klarar natten och då kommer den värsta faran vara över. 
 
Jag har pratat med mamma en stund nu vilket fick mig att må lite bättre. Även att få dela med mig av det på bloggen och skriva av mig hjälper lite. Men nu vill jag bara lägga mig och sova, bara drömma mig bort från allting. Förhoppningsvis vaknar jag upp till friskare hästar. 
 
 
Kram på er ❤
 
 
Follow on Bloglovin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

  Namn:
Kom ihåg mig?

  E-postadress: (publiceras ej)

  URL/Bloggadress:


   Skriv din kommentar här så blir jag väldigt glad:

Trackback