Vad fort kroppen vänjer sig vid att inte röra sig mycket. Eftersom jag jobbade på som vanligt igår, utan att tänka på att jag varit stilla den senaste veckan, kändes det i kroppen på kvällen. Även under natten kändes det då det värkte i hela kroppen. Därför kände jag mig halft drågad när jag vaknade. Men det gick över efter att ha fått en kopp kaffe och frukost i magen. (^   ^,)

 

Jag ställde mig sen och började skära morötter då det var fint väder ute och jag och Anette planerade att ta en ridtur. Vi ville gå till en härlig backe där man kan galoppera och det finns många bra tölt-sträckor. Anette tog Hrima idag och jag Svans, som vanligt hihi! (^ _ -) De var båda pigga och glada över att få komma ut och väldigt lyhörda. De lyssnade väldigt bra på oss! Svans och jag är inte riktigt klara med upphoppningsträningen så jag började med att promenera en liten bit. När vi sen var vid ett av våra gräsställen (ställen vi stannar på och låter hästarna få äta lite gräs) hjälpte Anette till med att slänga upp mig. (^   -   ^) Svans var som sagt väldigt pigg och otroligt härlig idag. Men gräset är rätt gott längs vägkanten så när vi började närma oss nästa gräsställe där de brukar få äta kunde han inte vänta längre och började äta gräs. Han ville inte gå därifrån, gräset var ju så gott, så jag hoppade istället av för att få hans uppmärksamhet och ledde honom därifrån. Därför förvanlades ridturen till en promenad med grästräning istället. (๑ᴖ◡ᴖ๑)

 

Vi behöver träna hästarna på att lyssna på oss när de inte ska äta gräs och få dem att förstå att de kommer få gräs när vi säger att det är okej. Det blev därför ett väldigt bra tillfälle idag att träna Svans på det och han var jätteduktig. Han hade det ombyggda tränset (utan bett eller onödiga remmar) och tyglar på sig men jag använde dem inprincip aldrig, bara vid ytterst få tillfällen som när det kom en bil eller när han verkligen inte ville lämna gräs. Annars följer han mig utan att jag behöver hålla honom i någonting. Vissa gånger när han började gå mot gräset räckte det med att jag sa hans namn så kom han tillbaka till mig. （⌒▽⌒）Hrima var väldigt duktig med Anette också. Anette red Hrima men använde bara en halsrem och annars ord eller händer för att visa vad hon ville. Hrima lyssnade väldigt bra på det och såg verkligen ut att njuta av ridturen. Så ridturen/promenaden blev inte som vi hade planerat men vi kom alla hem glada och otroligt nöjda med ändå. Hästarna har varit otroligt duktiga!