Jag har varit ute på en ridtur igen med mamma, hon red Dökkvi och jag red Dokka idag igen. Dokka är så otroligt härlig och idag kände jag igen henne mer än jag gjorde igår. Igår när jag red och började jobba med henne svarade hon inte direkt och gångarterna var inte så rena som de brukar. På tillbakavägen

var hon mycket mer lik sig själv och förstod vad hon skulle göra, nästan som jag behövde påminna henne. Idag märktes det att jag jobbat med henne igår för hon svarade direkt och gick taktrent och fint i tölten. (^   ^)

 

Det är otroligt härligt att tölta fram i en ren takt och hästen bara springer på. Jag kan få samma känsla när man springer i full galopp, hästen har öronen frammåt och man känner hur alla musklerna tar i! Hästen och jag blir som ett. Det bästa namnet jag kan sätta på känslan är eufori.

 

Här är några halvbra bilder tagna med mobilen i stallet innan vi gick upp. Det hade redan börjat mörkna så ljuset var inte det bästa, men man ser ju att det är våra små söta hästar. (^ _ -)